The intention is set!

The open ensemble has arrived

Vi samlas i den magiska ringen där vi blir synliga inför varandra. Det är vi som tillsammans ska utforska vad drama har varit och kan vara ett svar på under de kommande dagarna.
Vi har fått en ram inom vilken kreativiteten kan få flöda, där det som varje individ bär med sig in i konferensen kan få bli synligt, för att sedan växa i mötet med andra.

Lekfullheten ska få vara levande och ett flöde finnas likt det i den improviserade jazz ensemblen, ett signum för de kommande dagarna.
När kaos möter ordning kan vi komma till nya insikter som kan ta oss bortom det normala, det postnormala, det vanliga sättet att lösa problem är inte längre tillräckligt. Vi behöver nya sätt, nya tankar för att möta det arbete vi står inför för att finna vägar till en mer hållbar värld.

Så vad kan tänkas vara intentionen hos de som precis klivit in genom dessa dörrar till en av Göteborgs universitets byggnader, in i ovissheten inför vad som kommer att skapas i den kommande dramaprocessen.

Efter en del samtal får jag en bild av att mötena med andra dramapedagoger och deltagare står i fokus. Att förkovra sig i drama, upptäcka nya perspektiv inom drama, återupptäcka drama, knyta kontakter med framtida samarbetspartners och kollegor och få en nystart och inspiration inför kommande arbete, är några av de intentioner som bärs av de som samlats.

Klockan slår ett och vi bjuds upp till ringdans och sång som medför en varm känsla i rummet, en eufori och samhörighet.
Nu är drama boreale 2018 igång!

En myllerövning för oss till snabba möten och vi får chansen att hälsa på en handfull personer och utbyta några ord, med den ena och sedan någon annan, tillräckligt länge för att ansikten ska bli bekanta och en känsla av gemenskap infinna sig.
Så tystnar salen och en saxofon ljudar. Gunnar Lindgren har tagit ton, mannen som salen vi befinner oss i, är uppkallad efter.

En god lärare är som en sköterska till varje barn. Alla barn bär en konstnär inom sig. Lärarens uppgift är att vårda konstnären inom varje barn.

Studenterna som inte gör som du säger, utan istället är sanna mot sin inre konstnär, är de som en gång kommer att bli framgångsrika.

Detta är några av Gunnar Lindgrens tankar kring den öppna ensemblen inom jazzmusiken och vad som sker inom improvisationen när varje konstnär får komma till sin fulla potential.
Och hur vi som pedagoger har möjlighet att vårda detta storslagna som alla barn bär inom sig genom att se, inspirera och öppna dörrar.

Ringdansen tog oss så småningom in i nästa sal där Stina Oscarson väntade på oss med en reflektion hämtad ur hennes visdom, rörande en samtida spaning kring vårt samhälles brännpunkter.

Stina Oscarsson & Åse Eliason Bjurström

Stina inleder med att lyfta broschyren som alla svenska hem fått i sina brevlådor, ”Om krisen eller kriget kommer”.

Om jag fick lägga en broschyr om de allra viktigaste orden, skulle jag välja de ord som förhindrar att ett krig eller en kris bryter ut.

Så inleder Stina sitt tal, med att lyfta ordets betydelse i vårt samhälle och vad som händer när vi urholkar det. Precis så som ordet demokrati idag används i alla tänkbara meningar, men vad sker om allt blir demokrati och allt kan vara det?

Hon fortsätter med att säga:

Om det bästa sättet att skapa fred skulle vara att rusta militären, är det lika med att hoppa i en flod när det börjar regna och tro att en ska hålla sig torr.

Jag bar med mig tankarna kring ordets betydelse och hur vi hittar de rätta orden och om de rätta orden finns för att skapa förståelse i förtryckande situationer, när jag vandrade hemåt efter denna mastodont dag.
Jag gick in i en butik, ställde mig i kön till kassan och hör en man som berättar för expediten att det försvinner bullar från brödpåsarna i butiken. Han fortsätter och säger att det vet vi ju alla vilka det är som snor dem.
Expediten tittar bejakande på mannen och svarar att hon vet precis vilka han menar.
Min reaktion är långsam, mannen hinner försvinna och kvinna börjar betjäna nästa kund.
När jag fortsätter vandra uppför gatan, funderar jag på vilka ord som skulle kunna ha mött mannen i hans åsikter i den stunden, utan att han satt upp en barriär emellan oss.

Stina säger att när vi avhumaniserar språket blir vi motståndare till varandra, vi sätts i motsättning till varandra, dialogen bryts och rädsla uppstår.

Under de kommande dagarna ska vi även blicka framåt, vad är drama ett svar på. Kan drama vara ett svar på situationer som den i butiken, ett sätt att skapa förståelse inför varandra, att som Stina pratade om – göra avhumaniserade människor mänskliga igen.
Och som Stina så ofta pratar om, försöka förstå varför vår motståndare tycker som den gör, istället för att döma och lägga in denna människa i ännu en stämplad grupp.
Så jag funderar över om drama kan vara ett sätt att hitta de rätta orden vilka vi kan stoppa krig med för att skapa fred?

 

One Comment

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *